Av tolv planerade bilder i en serie kvinnoporträtt har jag hittills vävt sju. Kvinnorna kommer från olika länder spridda över hela världen. Varje bild visar en rad med kvinnofigurer som är klädda i sitt lands typiska klädedräkt avseende stil och färger. Ovanför och under figur-raden har jag vävt mönsterformer som ska förtydliga bilden av det land kvinnan kommer ifrån. Tekniken har förstås sina begränsningar men det har varit en utmaning att skapa de olika stämningarna. Vävarna är sinsemellan mycket olika.

Kvinnosaksfrågor och jämställdhet mellan kvinnor och män har inspirerat mig till att väva bilder. Jämställdheten mellan kvinnor och män löper som en röd tråd även i de andra serierna, Familjen, Rättvisa och Kvinnor och Teko. Men det är viktigt med ett helhetsperspektiv, klasskampen och kvinnokampen måste förenas och föras samtidigt för att vi ska få ett mer jämlikt och jämställt samhälle.

Jag har utvecklat tekniken bunden rosengång så att jag väver med fler skaft och trampor. På så sätt kan jag få två olika ”små” figurer bredvid varandra på samma rad eller större figurer där jag kan visa ännu mer detaljer och olika uttryck för att förstärka berättelsen. Färgsättningen är ofta symboler för olika saker som klasstillhörighet, kamp och ofrihet. Samtidigt vill jag att man ska kunna betrakta mina vävar som dekorativa bilder. Jag gör inte affischkonst. Men jag är feminist.